Den heliga Birgittas liv

Birgitta föddes 1303 i en förmögen och djupt troende katolsk familj i den svenska provinsen Uppland. Redan som barn började hon ta emot uppenbarelser och budskap från Jesus och Maria. Dessa upplevelser, som fortsatte under hela hennes liv, nedtecknades i det skrivna verket ”Heliga Birgittas uppenbarelser”, som fick stor spridning i hela Europa år efter hennes död.

År 1316, vid 13 års ålder, giftes hon bort med den 18-årige Ulf Gudmarsson, en adelsman från den närliggande provinsen Närke. Trots att det var ett arrangerat äktenskap var deras förening känd för att präglas av kärleksfull hängivenhet och ett djupt engagemang för deras tro och familj. De fick åtta barn, varav ett, Katarina, också skulle komma att helgonförklaras. Tillsammans tjänade paret även de fattiga och sjuka, och använde en del av sin förmögenhet för att grunda ett sjukhus för deras vård.

Under en tid tjänstgjorde den heliga Birgitta vid kung Magnus II:s hov som överhovmästarinna, med uppgift att undervisa kungens tonåriga brud, Blanka av Namur, i den katolska tron samt i det nya landets språk och kultur.

Vid sin makes död 1344 donerade den heliga Birgitta sin förmögenhet till förmån för de fattiga och påbörjade ett liv i askes, offervilja och religiös hängivenhet. Hon arbetade personligen med att tjäna de behövande, inklusive ogifta mödrar och deras barn.

År 1346 grundade hon en religiös orden, Den allraheligaste Frälsarens orden, även känd som birgittinorden, som fortfarande existerar idag. Det är en kontemplativ orden med särskild vördnad för den korsfäste Frälsaren, och dess uppdrag inkluderar att tjäna de fattiga och sjuka.

Under en period av stor splittring och stridigheter inom den katolska kyrkan var hon verksam som reformator. Hon försökte befria kyrkan från korruption och uppmuntrade påven, som då bodde i Frankrike, att återföra påvedömet till Rom.

Den heliga Birgitta (även känd som Birgitta Birgersdotter, Birgitta av Vadstena och prinsessa av Närke) dog i Rom 1373, och endast 18 år senare helgonförklarades hon – som Sveriges första helgon – av påve Bonifatius IX. Hon är erkänd för två perioder i sitt liv – som gift och som änka – och vördas inom den katolska kyrkan, den anglikanska kyrkogemenskapen, lutherdomen och den engelska kyrkan.

Hon är Sveriges skyddshelgon och ett av Europas skyddshelgon. Hennes festdag är den 23 juli, den 8 oktober i den allmänna romerska kalendern från 1960 och den 7 oktober i Sverige.