Heliga Birgitta

Varför kallas det att skriva en ikon och inte att måla en ikon?

Kärnan i frågan är att urskilja och beskriva skillnaden mellan en religiös målning och en ikon. När du tänker på vackra religiösa målningar, som Michelangelos verk i Sixtinska kapellet, Rafaels madonnor, da Vincis Madonnan i grottan eller otaliga andra vackra religiösa målningar – vad skiljer dem från en ikon? Och varför spelar det roll?

Ikoner är bilder som bär andlig kraft och nåd. Det sker genom föreningen av böner, kyrkans traditioner, helig geometrisk komposition, bibliska berättelser och ikonografens avsikt att gestalta helgonen i ljuset av den helige Ande som verkar i dem.

Ikoner är avsedda att vara Bibeln i bildform. I det bibelstället finns ett förtydligande av skillnaden mellan en ikon och en religiös målning – den religiösa målningen rymmer mer av konstnärens personliga tolkning och följer Guds ord mindre strikt. Michelangelos måleristil kallas ”manierism” och är känsloladdad och uttrycker mer än enbart de bibliska scener som avbildas. Denna utveckling från renässansen och framåt har bidragit till att Guds suveränitet har marginaliserats i dagens värld och kultur. DET är skälet till att vi betonar ”skrivande” snarare än ”målande”: för att vi genom ikonen ska kunna lyfta fram ett mer gudscentrerat perspektiv från en tidigare tid och försöka frigöra oss från den humanism som vi omedvetet har tagit till oss från vår kultur.

Här är några bilder av fader Richard Raiser från ärkestiftet Omaha under arbetet med att skriva ikonen av heliga Birgitta av Sveriges äktenskapliga liv.